Gemene mans revyblogg

Gemene mans revyblogg

Om Gemene man

I min blogg berättar jag små anekdoter från revyns och teaterns värld. Mestadels självupplevt, men också lite revyhistoria ibland.

Ingen Revy-Richard i år?

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Tuesday, November 20 2012 00:23
I dag blev det känt att Revygänget i Olofström bojkottar årets Revy-Richardgala i Sveriges Radio Blekinge. Därmed är det högst tveksamt om det blir någon gala. Revymix i Karlshamn, som produceras gemensamt av Nöjeskompaniet och Sandelius Kultur & Nöje, sa redan förra året till om att de inte vill vara med. Sölvesborgsrevyn On Stage sätter inte upp någon revy det här året, det gör inte heller Sibbamålarevyn eller Karlskronarevyn. Återstår i bästa fall tre revyer i Blekinge: Strångamålarevyn, Ronneby Folkteaters nyårsrevy och Klantarnas nyårsrevy i Jämjö.

Skälet som Revygänget i Olofström anger för att inte vilja vara med kan diskuteras. "Amatörer i ordets dåliga bemärkelse ska inte bedöma amatörer i ordets goda bemärkelse", säger regissören Jörgen Andersson. Fast det är inte helt riktigt att kalla Martin Hult och Carina Henriksson för amatörer. Åtminstone inte som revyfolk, möjligen som teaterkritiker. Men jag tror inte Revygänget hade föredragit att recenseras av professionella teaterkritiker heller. Det är inte där skon klämmer.

Snarare att man tycker att upplägget av tävlingen är fel. Och där kan jag nog till viss del hålla med. Faktum är att vi haft samma diskussioner i Ronneby Folkteater - och då ska man veta att vi ändå vunnit Revy-Richard för Blekinges bästa revy två år i rad. Våra diskussioner handlade mest om huruvida det är rätt att jämföra revyer med så pass olika förutsättningar, och att ge (ibland ganska hårda) omdömen till amatörskådespelare som lägger ner själ och hjärta på sin fritid.

Kan man inte tävla i revy? Klart man kan. Men vad ska bedömas? Revygänget menar att Sveriges Radios tvåmannajury väger in oväsentligheter, som hur mysig kaffelokal revyerna har. (Nåja, om det vore enda kriteriet skulle väl Strångamåla vinna varje år...) Jag förstår att juryn har ambitionen att ge ett helhetsomdöme. Och det är kanske det som är felet. Där finns utrymme för godtycke.

Det tävlas i revy på andra håll. Riksförbundet Lokalrevyer i Sverige ordnar Revy-SM varje år. Där finns en beprövad urvals- och bedömningsprocess som slipats fram under flera år. Där tävlas i fem kategorier (bästa sketch, bästa sång/musik, bästa dans/rytm, bästa monolog och bästa lokala nummer). I första urvalet i varje kategori görs röstningen av ett antal framlottade revygrupper (som givetvis inte tävlar själva i samma kategori). De som på så vis vaskas fram till själva SM-föreställningen bedöms där av en jurygrupp per tävlingskategori. Jurygrupperna består av framlottade representanter för närvarande revygrupper samt ett par branschkunniga experter. Godtycket minimeras, men givetvis är det fortfarande fråga om subjektiva bedömningar, tycke och smak.

(Jag har fått förhandsinformation om att urvalsprocessen och tävlingen kommer att delvis byta skepnad nästa år. Men det lär jag återkomma till i ett senare blogginlägg. Det är ganska ovidkommande i det här sammanhanget.)

Poängen är att det i Revy-SM bara är själva numren som bedöms utifrån vissa frammejslade kriterier. Originalitet, text och artisteri bedöms. Inte alls inramning som t.ex. scenografi eller revyns helhetsintryck. Och framför allt - jurygrupperna har inget forum där de offentligt kan framföra "kringsnack" med luddiga omdömen om de tävlande bidragen. Hela SM-föreställningen andas professionalism.

Kanske har Sveriges Radios nuvarande revyrecensenter lyckats dåligt med att särskilja sina uppgifter - att dels vara oväldiga domare, dels leverera intressanta omdömen om varje revy som dessutom ska locka till såväl skratt som nyfikenhet. Revygänget kallar det för att de gör sig lustiga på andras bekostnad. Och visst, det var en helt annan höjd på recensionerna på den tiden när Ingemar Lönnbom var opartisk och omutlig revyrecensent. Om Revy-Richardtävlingen någon gång återkommer, bör man kanske återgå till att ha en ensam recensent som samtidigt är en van teaterkritiker. Men då krävs det att fler än tre revyer ställer upp för bedömning.

  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post76

Kanonbra revyrixdag i Karlskoga

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Wednesday, August 08 2012 01:10
Karlskoga. Det smäller högt. Bofors. Alfred Nobel. Kanoner och krut. Bomber och granater. Allt var som upplagt för en kanonbra revyrixdag.

Lotta och jag var inte oroliga när vi bokade våra biljetter, som enskilda medlemmar eftersom vår förening Ronneby Folkteater (ännu) inte är medlem i Riksförbundet Lokalrevyer i Sverige (LIS), för att delta i årets stora händelse för revymänniskor från hela landet.

Vi kom fram till Karlskoga på torsdagkvällen och tog in på Hotell Alfred Nobel. På samma hotell fanns också revyrixdagssekretariatet där vi kunde bli avprickade och kvittera ut våra namnbrickor och en goodiebag med information och broschyrer. Vi gick ut på stan och åt, eftersom det var sista kvällen "i frihet" - alla andra måltider de närmaste dygnen skulle vi förplägas på Alfred Nobel, epicentrum för hela revyrixdagen.

Hotell Alfred Nobel i Karlskoga går också under namnet Statt, eller Harrys för den delen eftersom det är ihopbyggt med puben. Man gör visst så för att få stan att verka större, samma ställe får heta många olika namn.

Fredagsförmiddagen vigde vi åt en stadsvandring till "Karlskogas mest ointressanta platser". Jag var lite nyfiken på den, eftersom jag denna sommar själv skrivit manus till en dramatiserad stadsvandring i Ronneby. Vandringen utgick från turistbyrån där guiden Emil Lundqvist mötte oss.

Karlskogas mest ointressanta platser. Vad betydde det egentligen? Jag tänkte mig kanske lite ovanligare turistmål eller något, men det vi fick var verkligen till synes helt ointressanta platser i vår vardag. Som en parkbänk. Man går bara förbi den, utan att bry sig om bänken eller främlingarna som kanske råkar sitta på den. Men det hade inte Emil gjort. Han hade vid ett tidigare tillfälle stannat framför bänken, börjat tala med de som satt där just då, och kunde nu berätta för oss vad som hände på bänken just den 8 maj 2011. Till exempel.

Vi stannade framför en tvättstugedörr på baksidan av ett hyreshus. I just den här tvättstugan tvättade Patrik Harrysson tre maskiner den 11 maj 2011 på förmiddagen och sedan skulle han plocka ut dem när han var hemma på lunchen. Två maskiner med 40 graders tvätt och så en med handdukar som han tvättade i 60 grader. Sedan fick vi se körskolan där Christoffer Forsbrink tog sitt körkort den 27 juni samma år, och parkeringsrutan där Anna-Lena Käll från Degerfors ställde sin grå Toyota när hon som vanligt hjälpte en äldre man med hans rutininköp på Willys.

Detaljrikedomen och inlevelsen i Emils berättelser om de till synes helt anonyma platser där stadsvandringen stannade till, gjorde de här platserna och personerna han berättade om mycket mer intressanta än gamla ärofulla byggnader och monument och kända personer ur stadens förflutna. Ett spännande upplägg på en stadsvandring.

På eftermiddagen gick Lotta på en workshop om "Karaktär a la clown". Jag funderade på om jag skulle anmäla mig till workshopen "Koreografi för ensembler" som gick samtidigt, men jag valde sedan att stanna på hotellrummet en timme och bara ta det med ro. Lassi Karonen rodde ju final i OS samtidigt.

Sedan var det dags för revyparad genom Karlskoga centrum och pampig invigningsceremoni på torget.

Bosse Parnevik delade ut sitt stipendium till två förtjänta talanger som nu ska förkovra sig i revykonst på olika vis. Christoffer Perenkranz från Valdemarsviksrevyn och Jeff Lindström från Katrineholmsrevyn heter stipendiaterna som nu får 15 000 kr var att utbilda sig för.

På kvällen var det mingel på Harrys (ni kommer ihåg? Detsamma som Statt, alltså Hotell Alfred Nobel) och live-karaoke.

Lördagförmiddagen ägnade jag åt årsmöte i LIS med efterföljande debatt, medan Lotta var på ett seminarium "Att spela en roll" under ledning av Figge Norling. Utöver sedvanlig behandling av förvaltningsberättelse, balans- och resultaträkning, ansvarsfrihet för styrelsen och val till ny styrelse, innehöll årsmötet också en motion från Eslövs Musiksällskap med andemeningen att tillsätta en utvecklingsgrupp. Styrelsen ville avslå, men på min inrådan (som fick stöd från flera delegater) blev beslutet i stället att anse motionen besvarad med de synpunkter styrelsen lämnat. Ett utvecklingsarbete påbörjades nämligen redan efter förra revyrixdagen. Vad Eslöv sedan hade skrivit som idéer i brödtexten i sin motion saknar intresse för själva beslutet.

Vi fick också veta att man från styrelsens sida arbetar på att arrangera nästa års revyrixdag i Skövde. Det finns ingen arrangerande medlemsförening för nästa år, utan styrelsen ska försöka genomföra det själva i samarbete med lokalt stöd från kommun och företag. Debatten efter själva årsmötet gav flera konstruktiva förslag till hur kommande revyrixdagar kan utvecklas.

På eftermiddagen var jag på seminariet för revymammor och revypappor, eller mamm- och pappseminariet som jag för enkelhets skull brukar kalla det. Här informerade LIS webbansvarige Christer Wigström om utvecklingen av hemsidan och möjligheten att såväl skicka in revy-SM-bidrag som att hantera textbanken helt via webben. Andra frågor som diskuterades var den eviga stötestenen om tillstånd för att skriva ny text till befintlig musik, särskilt utländsk, och det nordiska revyutbytet som påbörjats och som bland annat går ut på att nummer från Norge, Danmark och Sverige ska visas upp utom tävlan vid de andra ländernas revyfestivaler. Vi diskuterade också frågan om marknadsföring av LIS, hur man ska arbeta för att få in fler medlemsgrupper och för att få nya grupper att känna sig välkomna på revyrixdagarna.

Vetlandarevyn ställde en fråga ur småländskt perspektiv: Är det vettigt att chockhöja biljettpriset till 200 kronor? Vad tar de nu då? Nu tar vi 195 kronor, svarade Vetlandarevyn, varpå LIS ordförande Stig Josfalk klentroget undrade om de verkligen tänker genomföra höjningen i ett enda steg. En kort diskussion om biljettpriser följde. En annan fråga gällde sprittillstånd. Vilka revyer har lyckats få tillstånd att servera vin och öl före själva föreställningen? Vilka får lov att servera starkare drycker? Hur har de burit sig åt?

Så var det äntligen dags för den stora revy-SM-föreställningen med efterföljande prisutdelning. Avsiktligt hade vi hållit oss ifrån alla repetitioner och förhandsinformation för att nu kunna gå till Folkets Hus och helt oförstörda sätta oss och njuta av det bästa revykonsten i Sverige har att erbjuda 2012. Jag tänker här inte recensera vartenda nummer, det har Staffan Bjerstedt redan så förtjänstfullt gjort i sin blogg, utan bara nämna de nummer som vann respektive tävlingsklass.

Falkenbergsrevyn vann monologklassen med numret "I väntans tider", skickligt framfört av Eva-Lotta Bernström. På Sveriges Radios Hallandsekot hörs en segerintervju med Eva-Lotta. Falkenbergsrevyn tog också hem sketchklassen med "En riktig saga", där de hade fått till en originell vinkel på Håkan Juholt-affären. Eva-Lotta spelade igen, tillsammans med Bengt Ivarsson och Håkan Runevad.

I klassen Sång & Musik vann Katrineholmsrevyn med sången "Urban Holmberg", om han som alltid visar sig vara något bättre än en själv. Jeff Lindström, Niklas Johansson och Rasmus Broström sjöng och dansade mycket bra. Dans- & rytmklassen vanns av Nya Halmstadsrevyn. Det lär ha varit första gången vi sett ett stompnummer med rytmisk talkör vinna i dans & rytm. Numret handlade om ett så pass oväntat ämne som Stureplanscentern, och framfördes med gröna stövlar på fötterna. "Pampar som trampar" hette numret.

Bondetemat gick även igen i Borlänge Revysällskaps vinnande tävlingsbidrag i klassen Lokalt nummer. Deras "Eko-bönder" vann rättvist, inte minst tack vare mimiken hos de tre herrarna.

Och så specialpriserna. Karl Gerhard-hatten som ska tilldelas ett nummer med satirisk udd gick till Mölndalsrevyn för deras allvarliga sång "22 juli". Povels penna, där en textförfattares hela produktion är det som belönas, gick till Quarl Thomas Nilsson från Vetlanda. Äntligen, får man väl lov att utropa, han har kämpat länge. Och den inbjudna delegaten från Norsk Revy, som hade till uppgift att välja ut ett nummer som utom tävlan ska få visa upp sig på den norska revyfestivalen i juli 2013, utsåg Katrineholmsrevyns "Urban Holmberg" till det nummer som bäst torde kunna tilltala även en norsk revypublik.

Direkt efter SM-föreställningen började mingelpartyt på Statt (alltså Hotell Alfred Nobel, eller Harrys). Gående bord, alltså inte bankett som förr om åren, utan lite enklare. Ett lokalt band spelade, "för dagen förstärkta" med en artist som hållit sig undan i 35 år men nu valt att göra comeback i Karlskoga, nämligen Elvis. (Några påstod sig veta att det rörde sig om en skicklig imitatör. Andra att det snarare var en mindre skicklig...)

Vi höll inte ut hela natten, utan gick till kojs relativt tidigt. En lång hemresedag stod ju framför oss på söndagen. På morgonen tog vi farväl i hotellobbyn av de gamla och nya revyvänner vi träffat och anträdde vår resa mot Blekinge igen. Dock försäkrade vi alla att vi ses i Skövde nästa år. Skövde. Det kan ju bli hur roligt som helst!

  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post75

Gött o sua pau

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Sunday, January 15 2012 23:14
Nu har jag varit och sett revy i Olofström. Det är Det Gamla Revygänget som i år gör sin tjugonde nyårsrevy på Folkets hus. Fast det där med tjugo nyårsrevyer är kanske en sanning med viss modifikation. Under några år satte gänget upp lustspel i stället för revyer. Under den tiden hann ett annat revysällskap etablera sig i Olofström. När det nu tjugoårsjubilerande gänget sedan började med revyer igen, ståtade den lilla orten Olofström plötsligt med hela två nyårsrevyer under några år. Det var då som namnet "Det Gamla Revygänget" blev relevant.

Jag bytte några ord med revyns Patrik Sjöstedt efter föreställningen, och vi kom in på tjugoårsjubileet. Han har inte varit med alla åren, detta är "bara" hans nionde Olofströmsrevy. Men han kunde berätta att just de där åren med konkurrerande revyer i Olofström, det var också då som antalet revybesökare steg - för bägge revyerna. Man kunde befarat att publiken bara valde att gå på den ena, men konkurrensen ledde i stället till ett ökat intresse för revy totalt sett.

Och intresset har hållit i sig. I år har man planerat åtta föreställningar i Folkets hus, och redan annonserar man om två extraföreställningar därtill. För andra året i rad är det Jörgen Andersson som regisserar. Revyn heter "Gott & Blandat. Möet gött o sua pau". (Den där underrubriken är självklar för mig, olofströmsdialekten uppvisar stora likheter med min barndomstrakts vilda tungomål göingskan. Men för er andra kommer här en översättning: "Mycket gott att suga på".)

Inramningen av revyn är så familjär det nu kan tillåtas bli i ett Folkets hus som det i Olofström. En fin och ändamålsenlig byggnad som lätt kan ändra skepnad efter behov. Tjugo kronor i garderobsavgift, och så får man ett programblad på köpet. Dessutom ingår något "gött o sua pau", en godisklubba får man med programbladet. Ett litet minus i min bok för att själva nummerräckan inte är tryckt i det annars så påkostade programbladet, utan ligger som ett löst A4-ark som bilaga. Det är ju trots allt den som är programmet, kan man tycka. Men det har väl att göra med trycktider och möjlighet till sena programändringar, förmodar jag.

Det Gamla Revygänget har flera duktiga sångförmågor, och det visar de gärna. I såväl introduktionslåten som övriga ensemblesånger hör man att de övat stämsång, vilket inte minst hjälper upp hörförståelsen radikalt. Jag vet av erfarenhet från andra revyer (ingen nämnd, ingen glömd) hur svårt det är att höra texten när ensembler sjunger unisont. Dessutom låter det bra i Olofströmsrevyn, vilket inte minst beror på deras skickliga revyorkester (mer om den nedan).

Efter inledning, introduktionslåt och lite välkomstsnack kommer första "riktiga" numret. Anna Olsson gör ett mycket finstämt och vackert framförande av Vysotskijs Sanningen och lögnen. Man rycks verkligen med och lyssnar. Men, så sitter man där och undrar - är detta revy? Att rakt upp och ner sjunga en sång med originaltext (må vara i översättning från ryskan, men det är knappast Olofströmsrevyns egen översättning), det låter mer som någon kabaré eller viskväll i mina öron. Efter den öppningen är jag i alla fall beredd: Här kan allt hända.

Tjugoårsjubileet till ära har man plockat upp några nummer från tidigare revyer och piffat upp dem en smula. Det gör att de kanske inte avhandlar helt dagsaktuella företeelser, men tanken är förstås att bjuda på godbitar (gött o sua pau...) från gängets tidigare succéer.

Tyvärr känns många av numren alldeles för långa. Även ett buskisnummer som borde kunna generera kaskader av skrattsalvor från publiken, får till sist bara spridda fniss, eftersom poängerna kommer lika glest som barren på den i numret ingående julgranen. Och det handlar nog både om att våga korta ner texterna och att öka tempot i sketcherna. Första akten är en timme och tjugo minuter, och innehåller då ändå bara elva nummer.

Förra året fick Olofströmsrevyn Sveriges Radio Blekinges pris Revy-Richard i kategorin bästa revyorkester. Det skulle förvåna mig om de inte får det i år också. Det är samma musiker, och de är om möjligt ännu bättre än i fjor. I år lägger jag särskilt märke till Johan Liedberg som förutom att traktera olika saxar också spelar tremolo på gitarren och får den att låta som en mandolin. Allihop sjunger också, både i egna sångnummer och som förstärkande bakgrund till ensemblens solister. En särskild eloge ska Olofströmsrevyn ha för att dansarnas eget nummer framförs med levande musik. Alltför många revybaletter kör med originalinspelningar till sina dansnummer, men här är det orkestern som spelar och sjunger. Mycket bra! (Nu kanske ni tycker jag talar emot mig själv. Men när det är som musik till ett nummer "där dansen är huvudsaken" kan man stå ut med att en sång framförs med originaltext...)

Apropå revyorkestern. Efter föreställningen nämnde jag för Patrik Sjöstedt att musiken känns så integrerad, visst måste väl musikerna ha varit inblandade redan tidigt i höstas? Nej, sa Patrik, sanningen att säga kommer de inte in förrän en vecka innan jul. De bor alla på annan ort i vanliga fall, och sammanstrålar bara med revygänget när cirka två veckor återstår till premiär. Men de är garvade revymusiker och vet precis vad som behöver göras, var mellanspel och jinglar ska in och kan bidra med egna idéer till den slutliga ljudbilden. (Ännu ett skäl till varför revynumren bara ligger som bilaga i programbladet, gissar jag...)

Andra akten börjar med en elak drift med Blekinges högsta landstingspolitiker. Frågan är dock om satiren är så särskilt spetsig, den drunknar i så fall i all bajs- och underbältet-humor i numret. Politikerna tronar nämligen på ett gammaldags utedass, ett trefjölars. Skitprat, var ordet.

Sedan kommer ett träffsäkert nummer som sammanfattar en dag i Sveriges Radio Blekinge. Therese Bengtsson och Patrik Sjöstedt kreerar alla programledare från morgon till kväll, medan Kristoffer "Tage" Simebjär-Thagesson gör diverse inringande tävlande och andra personer. "Tage" har över huvud taget mycket att göra i revyn, jag har en känsla av att han lyfts fram lite extra i år.

En som nästan kommer bort i första akten, men märks desto mer i andra, är förra årets Revy-Richardvinnare i klassen årets kvinnliga artist, Inger Gunnarsson. Här gör hon en figur "Hönsa-Hilda", som inte väjer för att blanda in EU-politik i revyn. Djärvt grepp, men publiken är med på noterna. Inger är bra i år också, men både Anita Bengtsson (som varit med från starten) och kanske framför allt Anita Stark gör henne rangen stridig som leading lady i årets revy.

Även några nummer i andra akten lider av samma sjuka som första aktens - för långa sketcher och för lågt tempo. I en sketch känns det som om slutpoängen uteblir, eller åtminstone blir ganska otydlig. Den, och flera sketcher, kunde gott ha tajtats till något.

Som helhet får jag nog säga att jag ändå kände mig mer imponerad av förra årets Olofströmsrevy än årets tjugoårsjubilerande upplaga. Men man får mycket revy för pengarna, om man säger så. Eftersom jag stannade en stund och pratade med ensemblen, fick jag dessutom garderobspersonalen att vänta några extra minuter. Sist av alla hämtade jag ut min jacka, så jag utnyttjade även garderobspengen till fullo. Och godisklubban har jag kvar. Möet gött o sua pau.



  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post73

Inte helt hundra

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Saturday, January 07 2012 15:57
Ronneby teater fyllde hundra år under 2011. Men det finns mycket i vårt samhälle som inte är helt hundra. Är vi det till exempel själva? Och, i så fall, är vi riktigt hundra på det? Ronneby Folkteaters nyårsrevy 2012 heter i alla fall Inte helt hundra.


På nyårsafton var det fullsatt premiär på revyn till vilken jag som vanligt bidragit med en del nummer. Jag ska erkänna att jag inte sett hela revyn ännu, eftersom jag hjälpt till och bemannat pausserveringen vid de föreställningskvällar jag varit på teatern. Men nu har jag pratat med besökande och jag har läst vad tidningarna skrivit. Alla recensioner finns utlagda på Ronneby Folkteaters hemsida.


Så nu vågar jag nästan tro på att det inte är så dåligt i alla fall. Man vet ju aldrig sånt förrän man har mött en publik. Och i år har det känts ännu mer osäkert än vanligt. Eller har det känts precis som vanligt, man glömmer så lätt. Detta är ju bara min elfte revy i sträck.


Så mitt bästa råd än så länge är att ni får väl gå och titta själva. Tills vidare kan jag bjuda på några bilder från revyn. Bilderna är tagna vid en repetition, ifall ni tycker att de är inte helt hundra.


  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post72

Det stronga gänget från Strångamåla

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Sunday, December 18 2011 19:55
Strångamålarevyn heter en av Blekinges minsta revyer. Eller största, beroende på hur man ser det. De gör skäl för namnet lokalrevy, för den är verkligen lokal. Bygden går man ur huse. Det är bygden som sitter i salongen, och bygden som står på scenen. En bygderevy i ordets bästa bemärkelse.

Skam till sägandes var det premiär för min del att gästa Strångamåla medborgarlokal och se deras revy. Det är nära mellan aktörer och publik i Strångamåla, och då inte bara räknat i centimeter mellan scenkant och främsta stolsraden. Den lilla lokalen långt borta från civilisationen ger en särskild närhet som gör att man som publik har fördragsamhet när tekniken krånglar och skådisarna börjar prata bredvid manus i stället.

Eftersom detta är första spelhelgen föregicks själva revyn av ett luciatåg med ett tjugotal flickor (dock inga pojkar) från bygden norr om Bräkne-Hoby. Många luciasånger kunde de... De sjöng i stort sett igenom hela julrepertoaren. Luciatåget saknade inte ens pyroteknik - mot slutet tände lucian ett tomtebloss.

Sedan börjar revyn. Den inleds med ett humoristiskt bildspel för att även vi utsocknes besökare ska få lära känna de lokala kändisarna i Bräkne-Hoby. Några poänger har de hittat där, men några slarvas tyvärr bort på grund av bildstrul. Det har de ju möjlighet att tajta till inför kommande föreställningar, de fortsätter till långt in i januari.

Det är lika bra att nämna revyorkestern på en gång. Det krävs särskilda kvaliteter hos en revyorkester. Förutom att vara skickliga musiker gäller det att hänga med i vad som händer på scenen, så att revyn blir en organisk helhet. Strångamålas orkester är sex personer stark, två av dem heter Stefan Johannesson. De skiljs åt genom bostadsorten, Örseryd respektive Tararp. Stefan Johannesson, Öreseryd, har bidragit med flera av revyns sångtexter. Han skriver kluriga texter med poäng och tar väl vara på de melodier han lånar. Jag kan särskilt nämna Prins Daniels sång Drönaren på Haga ur första akten, där Linus Martinsson inte bara sjunger utan också gör en porträttlik prins.

Ett annat nämnvärt nummer i första akten är sketchen Gästjägaren, som faktiskt känns som något man ser för första gången. Många andra sketcher i revyn är uppradade vitsar, men den här fungerar bra. Numret är skrivet av Bert Åkesson, vilket får mig att misstänka att det är ett inköpt nummer.

Som sagt, många nummer staplar vitsar på varandra, vilket också framgår av att programbladet uppger många texter som "upphittad", "hittad i tidningen, "funnen på nätet". I de fallen ska gänget åtminstone ha heder av att de inte försöker ståta med lånta fjädrar utan erkänner att de inte skrivit skämten själva. Men något bättre credit till de ursprungliga upphovsmännen hade inte skadat.

Tommy Nilsson drar ett tungt lass i revyn. Han är sin återkommande figur Eilert, dock utan tidigare följeslagaren Ingvald, och många andra gubbar. Första akten avslutas med en sketch där han är turistvärd som hyr ut cyklar till turister som vill trampa Bräkneleden. Men hur ska man bära sig åt för att få en komplett cykel egentligen...?

I pausen är det kaffe och kakor, det ingår när man är på Strångamålarevyn. Och dragning i lotterierna, de som gick hem med chokladkartonger tyckte kanske att lotterna som drogs i själva verket var revyns bästa nummer.

Andra akten har bättre tempo än den första, kanske tack vare att den utspelar sig inom ramen för en charterresa till Turkiet. Vi får följa hela Strångamåla från det att de checkar in inför avresan från Ronneby Airport till dess att de åker hem igen. Faktiskt lyckas de hålla ramen hela akten. Vanligt är annars, även i professionella revyer, att sådana ramhandlingar inte håller ens för en hel akt.

Här har Ellinor Andersson skrivit texten till sången Turkey Jet, som anslår tonen för hela akten. Hon har också skrivit sångtexten Poolparty, som lär ha tömt hela lagret av onepieces på Karlssons varuhus i Bräkne-Hoby. En annan höjdpunkt i andra akten är plastikoperationen Gör om mig, där Evelina Johansson läggs under kniven. Numret är skrivet av Ingegerd Wessel i Mönsteråsrevyn, ett annat inköpt nummer med andra ord.

Ensemblens två yngsta medlemmar Filip Jacobsson och Ebba Martinsson gör bra ifrån sig, i bilen på väg hem från medborgarlokalen utnämnde vi deras "not yet" till revyns enskilt roligaste replik. Gubben Eilert har minsann följt med på Turkietresan också, i Tommy Nilssons gestaltning förstås. I revyns sista sketch ger han sig på att spela golf. Sedan avslutas akten med hemresa från Turkiet och revyns finalsång.

Jag har inga andra Strångamålarevyer att jämföra med, men det behöver absolut inte ha blivit mitt sista besök där. Som alla revyer där skådisarna "regisserar sig själva" finns där visst partier som känns alldeles för långa, det är svårt att stryka i ett nummer när man inte har någon dedicerad regissör som under repetitionsarbetet har förmågan att se helheten utifrån. Visst förekommer där en del under-bältet-humor, annat är inte att vänta med en figur som Eilert, men jag hade nog faktiskt befarat att det skulle vara ännu mer.

Jag vet inte vad en sån här recension egentligen nyttjar till. Om du nu blir sugen att åka och se Strångamålarevyn lär det vara svårt att förverkliga. Bygdegården rymmer c:a 120 besökare åt gången. Vad jag har hört brukar de i princip sälja slut på alla biljetter redan när de släpps. Men du som redan har biljett ska åtminstone se till att inte tappa bort den.

  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post71

Femton minuter från Eslöv

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Friday, August 05 2011 17:48
Femton minuter från Eslöv. Det vill säga, det är så lång tid som det tog att skriva det här blogginlägget, som i sin tur ska försöka sammanfatta mina första nio timmar i Skånemetropolen.


Eslöv är Sveriges roligaste stad. Åtminstone under den här veckan, när årets revyrixdag hålls här. För att kräma ut det roligaste komprimerar jag mitt revyrixdagsbesök till bara två dagar, fredag och lördag. Det var alltså så sent som i morse som jag klev av tåget i Eslöv.


Jag skulle bevista årsmötet i Riksförbundet Lokalrevyer i Sverige, med åtföljande rixdagsdebatt, som skulle hållas på hotell Sten Stensson Sten. Eftersom jag var osäker på om rixdagsreceptionen låg på hotellet eller i Medborgarhuset, gick jag först till det som var närmast från stationen. Alltså hotellet. Det var fel.


Så jag gick till Medborgarhuset och mötte på vägen glada människor (jag sa ju att det är Sveriges roligaste stad) med revypass i band om halsen. Jag förstod att jag var på rätt väg. På Medborgarhuset blev jag avprickad och fick mitt revypass som ger mig tillträde till lunch, seminarier, middagar, revy-SM-föreställning och bankett. I en stund av övermod trodde jag att jag också skulle hinna leta upp vandrarhemmet innan det var dags att gå tillbaka till Stensson och årsmötet, som skulle börja klockan 9.


Jag hittade vandrarhemmet, och ryckte i ett par dörrar. Låst. Receptionen ligger borta i det gula huset, sa några förbipasserande som tydligen var inkvarterade där, och som hade revypass i band om halsen. Jag gick till det gula huset, och ryckte i dörren. Två ungdomar kom ut med städgrejer. Vi kan inte ta emot dig, gå till kurslokalen och se om där finns någon, sa de. Men då var klockan redan kvart i nio, vilket betydde att jag var femton minuter från årsmötet. (Fortsätter nedan.)



Det måste finnas någon utväg, tänkte jag. Och det fanns det (se bilden). Jag hastade den tillbaka till hotellet och hann i tid. Extra medlemsmöte (pga stadgeändring), årsmöte och rixdagsdebatt klarades av. Årets rixdagsdebatt blev givande, en grupp tillsattes för att se över hur framtida revyrixdagar ska arrangeras. Antal dagar, upplägg, med mera. På årsmötet avvärjdes dessutom hotet att lägga ner tidningen LIS-Aktuellt, som förbundsstyrelsen föreslagit. Styrelsen lämnade själva ett nytt förslag där föreningarna får avge en engångssumma mot att styrelsen ser över möjligheter att förbättra tidningens lönsamhet.


Rixdagsdebatten slogs ihop med det seminarium som jag var anmäld till på eftermiddagen. Det som riktar sig till revymammor och revypappor, och därför gemenligen går under beteckningen mamm- och pappseminariet. Därför fick jag eftermiddagen ledig. Efter lunchen på Medborgarhuset hade jag inte mycket att göra. Vandrarhemmet hade jag ju inte hunnit checka in på, så dit var det inte lönt att gå förrän receptionen öppnade igen klockan 17.


Och då visade sig just ett sådant problem som rixdagsdebatten avhandlat: På senare år är det mest de som är engagerade i revy-SM-föreställningen som åker på revyrixdag. Det finns inte mycket aktiviteter för övriga. Jag skulle ju ha varit på mamm- och pappseminariet, men nu fanns det plötsligt inga alternativa aktiviteter. Jag hann få en pratstund med några som skulle in och se revyföreställningen, men när den började blev det folktomt.


Men nu börjar revyrixdan på allvar, även för mig. Ikväll är det middag på Dammstorps gård några kilometer (cirka femton minuter) från Eslöv. Och i morgon är jag anmäld till seminarium om Hasse & Tage på morgonen, sedan visas revyfilmen på Bian, och på eftermiddagen är det revy-SM-final med prisutdelning och därefter vankas stor bankett i Trollsjöparken. Återkommer med ny rixdaxrapport!

  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post70

Produktion av produkter

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Sunday, April 03 2011 22:43

När Hans Alfredson och Tage Danielsson 1961 stod på tröskeln till sitt genombrott i nöjesvärlden, valde de att registrera in ett aktiebolag. Deras första namnidé ratades av Patentverket. De hade tänkt kalla bolaget för AB Produkter, med verksamhetsbeskrivningen Produktion av produkter.

Efter att de döpt om sitt förslag till Aktiebolaget Svenska Ord och specificerat verksamhetsbeskrivningen till Produktion av produkter inom nöjesvärlden kunde karriären ta fart på allvar. Revyer och filmer, böcker, tv-program, till och med ett barnboksförlag ("Svenska Barn") hade man ett kort tag. Allt strömmade ut ur den lilla skrivarstugan i Vita Bergen.

Mitt senaste lilla projekt är att jag tagit fram ett föreläsningsmaterial om Hasse och Tage och Aktiebolaget Svenska Ord. På tisdag kväll blir det Hasseåtage-kväll i fritidslokalen på Blasius (Skogsgårdsgatan 2 A) i Ronneby. Jag berättar med ljudillustrationer och bilder om deras rikhaltiga produktion ända fram till Tages död och bolagets avvecklande 1985. (Materialet kan sedan även bokas in i form av kortare föredrag på runt 45 minuter, på samma sätt som mina Povel Ramel-föredrag.)

Det är Hyresgästföreningen som arrangerar för de boende på Blasius i första hand, men om någon utifrån också skulle vara intresserad lovar jag att det kommer att finnas några platser över.

(Jag kan avslöja att det blir vaniljdrömmar till fikat. För att ingen ska behöva fråga "var blev ni av, ljuva drömmar...".)

  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post69

Misstänkt för mord!

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Tuesday, March 29 2011 00:09

Jag är misstänkt för mord! För att ha hittat på ett, vill säga.

Och jag erkänner. Jag är skyldig till att ha skrivit pjäsen Flensburgska mysteriet som har premiär nu på fredag på Borgmästargården. Det är Ronneby Folkteater som producerar och skådespelare från både folkteatern och Kollektivteatern som står på scenen.

Scenen i det här fallet är två matsalar, en på övervåningen och en på nedervåningen i villan som Ronnebys borgmästare Ernst Flensburg lät bygga åt sig på 1890-talet. Publiken får dela upp sig och ta plats vid middagsborden där uppe eller nere. Under tiden som de serveras en trerätters måltid plus kaffe får de också följa skådespelet och försöka lösa en mordgåta.

Häromdagen var jag och bevistade första repetitionen "på plats", det vill säga på själva Borgmästargården. För regissören Johan Westermark och de övriga skådespelarna (regissören spelar själv med i pjäsen) blev det nu påtagligt vad det kommer att medföra för dem att spela varje akt växelvis uppe och nere, med ätande teaterpublik i två salonger parallellt så att säga. En akt medan andra halvan äter förrätt, sedan växling, sedan andra akten medan andra gänget får varmrätt, och så vidare.

Under den här veckan faller allt på plats. På torsdag är det genrep. Själv brottas jag mest med problemet hur jag ska kunna se både genrepet och premiären - och äta samma trerätters middag varje kväll... Köket och serveringspersonalen måste ju också repa, så genrepet genomförs förstås också med ätande gäster. Fast jag tror jag skippar middagen på genrepet. Sparar mig till premiären på fredag!

Bilden: Fasaden på Gamla Teatern i Ronneby pryds av den stora banderollen med borgmästare Flensburgs porträtt. Pjäsen spelas dock på Borgmästargården, i andra änden av kvarteret.

Fotnot: Både Sydöstran, BLT och Commersen har skrivit om Flensburgska mysteriet.

  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post68
Next »