Gemene mans revyblogg

Gemene mans revyblogg

Om Gemene man

I min blogg berättar jag små anekdoter från revyns och teaterns värld. Mestadels självupplevt, men också lite revyhistoria ibland.

Konsten att få publiken att skratta

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Monday, January 15 2007 00:13

När man håller på med revy, dröjer det inte länge innan man förundras över hur liten skillnad det kan vara mellan att få publiken att skratta och att inte få det. Låt mig förklara:

Ibland hör man skådespelare säga backstage att "ikväll är det en dålig publik". Nils Poppe brukade förresten i så fall svara "Jaså? Dom är bra när jag är inne". Och det ligger något i det. För det finns förstås ingen dålig publik. Men visst kan det vara skillnad på publiken olika kvällar. Ibland går mer burlesk humor hem bättre än andra gånger. Andra kvällar får man skratt på politiska underfundigheter, något som ibland inte alls fungerar.

Men all humor bygger på tajming och dramaturgi. Missar skådespelaren det allra minsta hur repliken ska levereras, uteblir det stora skrattet. I en av årets sketcher märkte vi till exempel tidigt hur en omkastad ordföljd utgjorde skillnaden mellan skratt och inte skratt. Regeln är enkel: Poängen måste komma sist! Textförfattaren har oftast redan tänkt på det, alltså gäller det först och främst att följa texten som den är skriven. Men i just det här fallet var det en liten nyansskillnad som inte ens författaren tänkt på. Sådant märker man inte förrän man har en levande publik.

Det finns fler fallgropar. En liten miss i en sketch, som gör att publiken inte reagerar på förväntat sätt, kan få följdverkningar på nästa nummer, och nästa igen. Tempot i revyn förloras. Man kommer i otakt med skratten, helt enkelt. Att inte ge publiken utrymme att skratta är ett klassiskt fel, som i värsta fall kan hämma publiken i resten av numret, och flera nummer efteråt, för att de blir rädda att missa något roligt.

Sedan får man förstås inte underskatta publiken. De uppfattar ofta skämten ändå, även om de inte skrattar högt. En gubbe som sitter på första raden och ser sur ut hela föreställningen, kan komma fram efteråt och säga att han aldrig haft så roligt förut. Sådant får man inte fästa sig vid.

Du revyskådis som vill få din publik att skratta: Ägna god tid (tillsammans med din regissör, förstås) åt att tänka igenom hur den där repliken bäst ska levereras för att poängen ska gå fram. Kroppsspråk? Minspel? Konstpaus? Betoning? Ordföljd? Använd alla tänkbara parametrar. Rätt använda, utgör de skillnaden mellan högljutt skratt och lågmält fnitter. Även de som inte själva skrattat högt, upplever att de haft en mycket roligare revykväll om skrattet i salongen varit högt hela tiden än om alla bara artigt applåderat efter varje nummer. Och du har genast fått den respons du behöver som artist: Du har fått publiken att skratta!

  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post11