Gemene mans revyblogg

Gemene mans revyblogg

Om Gemene man

I min blogg berättar jag små anekdoter från revyns och teaterns värld. Mestadels självupplevt, men också lite revyhistoria ibland.

En humanist och cyklist

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Wednesday, October 13 2010 19:26

I dag är det 25 år sedan som Tage Danielsson gick ur tiden. Själv gick jag längs Storgatan i Växjö och möttes av löpsedlarna. Jag trodde dem inte. Få visste att han var så sjuk. Hela tiden då de spelade Fröken Fleggmans mustasch led Tage svårt av sitt maligna melanom.

I går sände Kunskapskanalen minnesprogrammet "Utan tvivel är man inte klok", nittio minuters dokumentär om Tage. Så jag ska inte dra alla detaljer i hans levnadshistoria och verkförteckning, programmet går i repris på lördag 16/10 klockan 16:30 i samma kanal.

Tage bildade under studieåren i Uppsala ett klassiskt komikerpar med Hatte Furuhagen, ett samarbete som även resulterade i spexet Gustav Hasa eller Glid i natt eller I fara i Mora - där Tage själv spelade kung Gustav. Sedan hamnade Tage på Radiotjänst (senare Sveriges Radio) och producerade program som Andersson i Nedan och startade såväl melodiradion som programserien Sommar.

Men det är genom samarbetet med Hasse Alfredson han är som allra mest ihågkommen i dag. Deras aktiebolag Svenska Ord var lika med svensk nöjesindustri under mer än 20 år. Det är alltid svårt att välja ut en favorit av deras revyer. Dessutom jobbade de ju omväxlande i det stora och det lilla formatet - ibland stor ensemble som i Gröna Hund, Hålligång eller Svea Hund, ibland i det mindre formatet som i Lådan (med Gösta och Fatima Ekman), 88-öresrevyn eller Under dubbelgöken (de två sistnämnda med Hasse, Tage och Gunnar Svensson). Men en revy som jag gärna framhåller är Glaset i örat från 1973 (som jag nyligen nämnt i blogginlägget om Martin Ljung).

Det ena av mina egna tidiga barndomsminnen av Tage Danielsson är också från 1973. I skolteveprogrammet Klotet återuppväcktes Andersson i Nedan som tacksam figur att förklara livet på jorden för. Ett annat tidigt barndomsminne är förstås julkalendern Herkules Jonssons storverk från 1969. Undrar om jag inte vågar utnämna den till bästa julkalendern genom alla tider, teskedsgummor och troll må ursäkta.

Under 1970-talet märktes Tages samhällskritiska sida allt mer. Han skrev dagsverser i Arbetaren (hans stil var en förebild för mig när jag själv i 20-årsåldern började skriva dagsverser och skicka till olika tidningar), engagerade sig i kärnkraftsdebatten (monologen Om sannolikhet ur Under dubbelgöken från 1979 är en klassiker) och gjorde den samtidssatiriska filmen Sopor 1981.

Det var också under 1970-talet som Tage alltmer fjärmade sig från Socialdemokraterna, en rörelse han tillhört sedan barnsben. Kärnkraftsfrågan, IB-affären, känslan av storskalighet, flera frågor gjorde att han gradvis bytte ut sin socialism mot humanism. Han skrev en programförklaring till sin humanism, ett humanifest, som han läste upp när han 1980 promoverades till hedersdoktor vid Linköpings universitet. ("Det är särskilt bra att bli filosofie hedersdoktor", förklarar han i TV-programmet Utan tvivel är man inte klok, "för då får man både doktorshatt och lagerkrans"). "Vi kan inte segla förutan vind och inte ro utan humaniåra", konstaterade Tage.

I debattartikeln Mordet på solidariteten, som publicerades i Expressen i november 1984, betraktar han samhällets utveckling sedan 1960-talet då hans mamma stod och diskade plastpåsar för att återanvända dem, medan socialdemokraterna litade på väljarnas solidaritet. Men Tage påpekade att solidariteten inte kan krävas uppifrån. Den som tror det har möjligen förväxlat den med lojalitet, som är ett överhetsord. Solidaritet är ett medborgerligt honnörsord, säger Tage Danielsson. Solidaritet är alltid ömsesidig.

Tage säger i artikeln att vi måste ta farväl till höger och vänster, och tänka från nya utgångspunkter. Själv ville han i fortsättningen inte kalla sig någonting som slutar på ist, utom humanist och cyklist.

Sitt allra sista framträdande gjorde Tage på Humanistdagarna i Linköping i september 1985. Han läste där sin dikt Den akterseglade humanisten.

Några hade hånat Tage Danielsson för hans ställningstagande mot kärnkraften i sannolikhetsmonologen. Det som hände i Harrisburg kan inte hända igen, sa de. Den 13 oktober 1985 dog Tage. I april 1986 inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

Nu har vi fått klara oss bäst vi kunnat i 25 år utan Tage.

  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post62