Gemene mans revyblogg

Gemene mans revyblogg

Om Gemene man

I min blogg berättar jag små anekdoter från revyns och teaterns värld. Mestadels självupplevt, men också lite revyhistoria ibland.

Lena Nyman - Det är mod

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Friday, February 04 2011 13:57

En av Sveriges allra mest folkkära skådespelerskor, Lena Nyman, är död.

Folkkär blir man om man arbetar med Hasse & Tage. Det är ingen överdrift att säga att det var de som gjorde Lena folkkär. Det var de som fick Lena att förstå att hon hade förmågan att vara rolig. Nu minns nog många henne främst som komedienn.

I en sång från deras revy Svea Hund sjunger Lena (tillsammans med Lena Ericsson, Kerstin Bagge och Monica Zetterlund) om mod. "Att slå nån som är mindre med en gummibatong, det är inte mod". Och "När dåliga kamrater sjunger helan går - då tar man upp en annan bit och dricker ingen sprit. Det är mod!" Lena Nyman har sedan en solovers där hon sjunger "Ifall man till exempel råkar hamna i en hop, av nykterister som går kring i plommonstop. Då struntar man i det, tar fram sitt pannband från Tibet och tar sig se'n en tår och sjunger helan går! Det är mod!"

Lena Nyman var modig, på just det viset. Hon vågade framför allt utmana sig själv flera gånger. Hon gick fortfarande på Dramatens scenskola när hon blev tillfrågad att spela med i Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken - gul. Hon har berättat att hon innan dess var helt omedveten såväl socialt som politiskt, men att det var medverkan i Nyfikenfilmerna som väckte hennes politiska medvetenhet även privat.

Sak samma alltså med den komiska ådran. Hasse Alfredson och Tage Danielsson hade en ny revy på gång 1973, Glaset i örat. Lena hade modet att tacka ja när de frågade om hon ville vara med, hon visste så mycket som att man inte kunda tacka nej till dem. Men hon var helt ny i revysammanhang. Hon fick monologen Stadslollan, som hon inte alls begrep det roliga med. Stå och prata stockholmska om att åka till landet, vad var det för roligt med det? Hon gjorde den genialt, det blev förstås succé. Gunnar Svensson fick henne att sjunga, fast hon "helt saknade tonart", som han sa. Hon sjöng tillsammans med Gösta Ekman i Vad har du i fickan, Jan? och med Martin Ljung i Alltid blir man så förbannad.

Sedan var hon med i Svenska Ords filmer Släpp fångarne loss - det är vår! (1975) och Picassos äventyr (1978). Och däremellan den nämnda revy Svea Hund, där hon också gjorde klassiska nummer som I sportaffären och Jeppa på berget. I filmen Sopor (1981) spelade hon prinsessan Victoria. I Svenska Ords sista scenproduktion, lustspelet Fröken Fleggmans mustasch (1982), hade hon titelrollen Frida Fleggman.

De yngre minns henne bäst som Lovis i filmen om Ronja Rövardotter, som Tage regisserade och som hade premiär i december 1984.

Hela tiden hade hon också "mer seriösa" roller, som Hedvig i Ibsens Vildanden och Helena i Ingmar Bergmans Höstsonaten. Men det är som revyskådespelerska hon blev folkkär. Och det är som sådan hon platsar i min revyblogg.

Uppdaterat. Andra minns Lena Nyman: Björn Wiman i DN. Jan-Olov Andersson i AB. Karin Olsson i Expressen. Bernt Eklund i Expressen.

  • Comments(1)//blogg.gemeneman.se/#post67