Gemene mans revyblogg

Gemene mans revyblogg

Om Gemene man

I min blogg berättar jag små anekdoter från revyns och teaterns värld. Mestadels självupplevt, men också lite revyhistoria ibland.

Det stronga gänget från Strångamåla

Från scen och cabaretPosted by Urban Jönsson Sunday, December 18 2011 19:55
Strångamålarevyn heter en av Blekinges minsta revyer. Eller största, beroende på hur man ser det. De gör skäl för namnet lokalrevy, för den är verkligen lokal. Bygden går man ur huse. Det är bygden som sitter i salongen, och bygden som står på scenen. En bygderevy i ordets bästa bemärkelse.

Skam till sägandes var det premiär för min del att gästa Strångamåla medborgarlokal och se deras revy. Det är nära mellan aktörer och publik i Strångamåla, och då inte bara räknat i centimeter mellan scenkant och främsta stolsraden. Den lilla lokalen långt borta från civilisationen ger en särskild närhet som gör att man som publik har fördragsamhet när tekniken krånglar och skådisarna börjar prata bredvid manus i stället.

Eftersom detta är första spelhelgen föregicks själva revyn av ett luciatåg med ett tjugotal flickor (dock inga pojkar) från bygden norr om Bräkne-Hoby. Många luciasånger kunde de... De sjöng i stort sett igenom hela julrepertoaren. Luciatåget saknade inte ens pyroteknik - mot slutet tände lucian ett tomtebloss.

Sedan börjar revyn. Den inleds med ett humoristiskt bildspel för att även vi utsocknes besökare ska få lära känna de lokala kändisarna i Bräkne-Hoby. Några poänger har de hittat där, men några slarvas tyvärr bort på grund av bildstrul. Det har de ju möjlighet att tajta till inför kommande föreställningar, de fortsätter till långt in i januari.

Det är lika bra att nämna revyorkestern på en gång. Det krävs särskilda kvaliteter hos en revyorkester. Förutom att vara skickliga musiker gäller det att hänga med i vad som händer på scenen, så att revyn blir en organisk helhet. Strångamålas orkester är sex personer stark, två av dem heter Stefan Johannesson. De skiljs åt genom bostadsorten, Örseryd respektive Tararp. Stefan Johannesson, Öreseryd, har bidragit med flera av revyns sångtexter. Han skriver kluriga texter med poäng och tar väl vara på de melodier han lånar. Jag kan särskilt nämna Prins Daniels sång Drönaren på Haga ur första akten, där Linus Martinsson inte bara sjunger utan också gör en porträttlik prins.

Ett annat nämnvärt nummer i första akten är sketchen Gästjägaren, som faktiskt känns som något man ser för första gången. Många andra sketcher i revyn är uppradade vitsar, men den här fungerar bra. Numret är skrivet av Bert Åkesson, vilket får mig att misstänka att det är ett inköpt nummer.

Som sagt, många nummer staplar vitsar på varandra, vilket också framgår av att programbladet uppger många texter som "upphittad", "hittad i tidningen, "funnen på nätet". I de fallen ska gänget åtminstone ha heder av att de inte försöker ståta med lånta fjädrar utan erkänner att de inte skrivit skämten själva. Men något bättre credit till de ursprungliga upphovsmännen hade inte skadat.

Tommy Nilsson drar ett tungt lass i revyn. Han är sin återkommande figur Eilert, dock utan tidigare följeslagaren Ingvald, och många andra gubbar. Första akten avslutas med en sketch där han är turistvärd som hyr ut cyklar till turister som vill trampa Bräkneleden. Men hur ska man bära sig åt för att få en komplett cykel egentligen...?

I pausen är det kaffe och kakor, det ingår när man är på Strångamålarevyn. Och dragning i lotterierna, de som gick hem med chokladkartonger tyckte kanske att lotterna som drogs i själva verket var revyns bästa nummer.

Andra akten har bättre tempo än den första, kanske tack vare att den utspelar sig inom ramen för en charterresa till Turkiet. Vi får följa hela Strångamåla från det att de checkar in inför avresan från Ronneby Airport till dess att de åker hem igen. Faktiskt lyckas de hålla ramen hela akten. Vanligt är annars, även i professionella revyer, att sådana ramhandlingar inte håller ens för en hel akt.

Här har Ellinor Andersson skrivit texten till sången Turkey Jet, som anslår tonen för hela akten. Hon har också skrivit sångtexten Poolparty, som lär ha tömt hela lagret av onepieces på Karlssons varuhus i Bräkne-Hoby. En annan höjdpunkt i andra akten är plastikoperationen Gör om mig, där Evelina Johansson läggs under kniven. Numret är skrivet av Ingegerd Wessel i Mönsteråsrevyn, ett annat inköpt nummer med andra ord.

Ensemblens två yngsta medlemmar Filip Jacobsson och Ebba Martinsson gör bra ifrån sig, i bilen på väg hem från medborgarlokalen utnämnde vi deras "not yet" till revyns enskilt roligaste replik. Gubben Eilert har minsann följt med på Turkietresan också, i Tommy Nilssons gestaltning förstås. I revyns sista sketch ger han sig på att spela golf. Sedan avslutas akten med hemresa från Turkiet och revyns finalsång.

Jag har inga andra Strångamålarevyer att jämföra med, men det behöver absolut inte ha blivit mitt sista besök där. Som alla revyer där skådisarna "regisserar sig själva" finns där visst partier som känns alldeles för långa, det är svårt att stryka i ett nummer när man inte har någon dedicerad regissör som under repetitionsarbetet har förmågan att se helheten utifrån. Visst förekommer där en del under-bältet-humor, annat är inte att vänta med en figur som Eilert, men jag hade nog faktiskt befarat att det skulle vara ännu mer.

Jag vet inte vad en sån här recension egentligen nyttjar till. Om du nu blir sugen att åka och se Strångamålarevyn lär det vara svårt att förverkliga. Bygdegården rymmer c:a 120 besökare åt gången. Vad jag har hört brukar de i princip sälja slut på alla biljetter redan när de släpps. Men du som redan har biljett ska åtminstone se till att inte tappa bort den.

  • Comments(0)//blogg.gemeneman.se/#post71